Frostmorgon

http://www.fotoakuten.se/

Ja, så var höstens första köldknäpp här då. Frosten glittrade så vackert i gräset i morse, men jag tackar min lyckliga stjärna att vägarna var snustorra mellan städerna där jag bor och arbetar. Under min biltur till jobbet imorse avbröts min ljudbok åtskilliga gånger av trafikrapporter om avkörningar på de håll i landet där vägarna var glashala. Hoppas att det nu håller sig halkfritt fram till helgen för innan dess hinner jag knappast byta däck på bilen.

Sorgligt blir det nog dessvärre med mina blomlökar som jag köpte i helgen och som fortfarande låg kvar på trappstenen då jag ännu inte tagit mig tid att peta ner dem i jorden. Så går det när man skjuter upp saker. Jag petar väl ner dem i jorden i alla fall, kanske var det några som klarade sig trots allt. Hoppas kan man ju alltid göra i alla fall.

Sorgligt var det även att se hur de just stängt av och höll på att rengöra den stora fontänen som finns i inloppet av staden där jag arbetar. Alltså definitivt slut på porlande som påminner om sommaren, nu är det bara mörk höst kvar av året. Kanske om vi har tur blir det trots allt en solig senhöst, eller en tidig vinter som kan lysa upp. Men vi har ändå mycket att se fram emot. Yrhätta blir stora damen på hela 6 år i november och ett par dagar senare har vi ju även Mårten Gås, eller Sint Martin, att fira. Eftersom barnens far är holländare firar vi denna dag på holländskt vis, med lyktor och sång och varm choklad. Ett mysigt avbrott i höstmörkret. Efter det är det ju inte långt kvar till härligt, mysiga advent och S:t Nicholaus - och sen är det jul!

Lyssnade nyligen på en ljudbok av Marianne Cedervall. I den berättades det att man i norra Sverige skiljer på det som vi här nere kallar för senhöst och vintern då snön har anlänt. Kallas tydligen för svartvinter och vitvinter. Efter jul brukar ju "vitvintern" vara här, ljuset återvänder och man kan börja se fram emot våren igen. Ska bli intressant och se vad som har hänt i livet fram tills dess. Just nu är livet en smula omvälvande på det känslomässiga planet och det är svårt att få någon reda i tankar som far runt som hispiga svalor i huvudet. För det mesta har man ju jobb och jobb, och simningen och arbetet med utställningen tar sin tid. Men däremellan finns ändå en och annan timme då tankarna och känslorna okontrollerat springer både hit och dit. Men då mörkret sänker sig över norra halvklotet vill jag helst inte tänka för mycket utan istället ta vara på den varma trygga famn som för tillfället står öppen för min frusna kropp. Njuta av det... och se tiden an. Kanske har jag bättre reda på hur jag vill inordna livet när ljuset återvänder. För tillfället känns det bra precis som det är.