onsdag 14 september 2011

Fotspårsvandring i Norrköping och Söderköping

I våras upptäckte jag till min stora glädje att det fanns fler Lotta entusiaster än jag! Inte så få heller för den delen. På nätet hittade jag, då jag nu äntligen efter några år av slumrande intresse tog mig för att leta, flera hemsidor och bloggar om Lotta och Esters övriga litteratur, och även det eminenta ”Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren”. Inte tog det många minuter innan jag blev medlem och här står jag nu i Norrköpings stationshus för att i två dagar delta i sällskapets årsmöte. Inte vilket årsmöte som helst naturligtvis, i detta sällskap tar vi, enligt Esters anda, tillfället i akt och gör detta, enligt föreningsstadgar erforderliga möte, till en av årets höjdpunkter och ser till att ha riktigt roligt på kuppen.

Norrköpings stationshus



 
Med nyfikenhet bligar jag på de övriga medlemmar som slutit upp till årets möte, fler än någonsin förr genom sällskapets 6-åriga historia. Inom mig pirrar det till av förväntan. Under två dagar ska vi följa både Ester och flera av hennes bokkaraktärers fotspår, både i Norrköping och i den lilla gulliga grannstaden Söderköping, som bägge två flitigt figurerar i Esters böcker. För mig är det extra spännande, dels för att jag är ny medlem och dels för att jag aldrig tidigare varit i dessa städer, men även för att Norrköping också varit hemvist till min farmor under hennes barndomsår. I mina tankar snurrar historier både från henne och olika stycken ur Esters flickböcker. Tänk att jag aldrig varit här tidigare!

Gruppen samlas och jag känner mig trygg bland alla dessa glada människor. I Esters litteratur lyser författarinnan genom väldigt tydligt, hennes glädjeämnen, sorger, tankar och inte minst värderingar. Många av oss som står här nu har vuxit upp med Lotta och Giggi som goda ”vänner” genom barn och ungdomsår, alla har vi läst och kanske påverkats av Esters kloka och vänliga budskap om livets upp och nergångar. Jag känner mig viss om att dessa dagar kommer att bli både roliga, trevliga och gemytliga, något som med råge besannas.

Vi börjar vår vandring vid stationen, här som Lotta och också Ester själv, så många gånger har varit för att resa med tåget, eller vinka av - alternativt möta upp någon när och kär. Vi fortsätter vandringen en bit framåt till den skola där Ester spenderade många barn och ungdomsår. En pampig byggnad med tinnar och torn, tänk ändå vilka byggnader som gjordes förr. Norrköping är för övrigt full av dessa numera ålderstigna vackra, smått pampiga hus och jag blir genast förtjust i staden med strömmen som så vackert flyter genom centrum och bidrar till stadens gemytliga karaktär. Längs vår promenad finns flera ”landmärken” från Lotta-böckerna. Vi passerar bl.a. Norrköpings gamla stadshus som i boken ”Vilken vals, Lotta!” är platsen för en nyårsbal anordnad av Lotta och hennes klasskamrater. Här ställer vi upp oss för fotografering. En stund senare ser vi den stiliga stadsteatern skymta fram, även denna omskriven i Lotta-böckerna. Men här har också min farmor uppträtt som liten 9-åring. Hon fick överraskande hoppa in som stand in för en annan liten flicka som blivit sjuk, kläddes upp i krinolin, fick håret lagt i skruvlockar och fick under tre kvällar ta emot publikens applåder. En stund senare går vi förbi Norrköpings hörsal och mina tankar går till boken ”Hejda dig, Lotta!” där Lotta och Giggi ålade sig längs bänkraden för att försöka smita iväg från en tråkig konsert, kanske var det just i denna byggnad som detta ”utspelade” sig.


Norrköpings stadshus, vi skingrar oss efter gruppfotot.

Så småningom når vi målet för promenaden, Norrköpings stadsbibliotek och det gamla biblioteket, den anrika Swartz villa, där vi ska spendera resten av lördagen. Här får vi först se Sällskapets utställning om Ester och hennes författarskap för att sedan få en liten rundtur i Swartz villa som flitigt figurerar i flera av Esters böcker. Tillsammans äter vi en god lunch innan det formella årsmötet tar sin början. Under eftermiddagens sena timmar har vi ett par timmar ledigt innan kvällens middag och några av oss passar på att söka upp den oas i strömmen som kanske inspirerat Ester till ”strömserveringen” som ofta förekommer i Lotta-böckerna. Kvällen avslutas med läcker middag och festlig stämning. I lottdragningarna blir några lyckliga vinnare ägare till svåråtkomlig Esterlitteratur och under kvällens allsång får vi lära oss flera melodier ur Lotta-böckerna. I denna ljumma sensommarkvällen vandrar jag nöjd tillbaka till stationen för övernattning medan jag ser fram emot ännu en dags äventyr med detta glada sällskap.



Norrköpings gamla stadsbibliotek Villa Swatrtz.


En del av den fina utställningen om Ester och hennes litteratur.


Ester Ringnér-Lundgren


 Alla Esters utgivna böcker


Morgonen efter vaknar jag till regnvåta gator och jag blir för en stund orolig hur det ska bli med dagen som mestadels ska tillbringas utomhus i den idylliska lilla staden Söderköping. Som tur är bryter solen fram ganska snart och då vi samlas vid ”brunnens” parkeringsplats lyser solen glatt, även om det blåser lite. Vi går en kort sväng genom staden för att sedan, med viss möda och en hel del pustanden, klättra upp på, och med beundran se den vidunderliga utsikten från Ramunderberget. I Lottas värld står staden modell för ”Gammaltuna” men förekommer också med sin egen identitet i en av böckerna. Vi får också ett par stycken upplästa ur en bok om de små trollen Kvirre och Hoppsan, när de besöker staden. Dessa böcker har jag ännu inte läst men har dem samlade där hemma för att snart börja läsa dem för mina döttrar, något jag ser mycket fram emot. Just nu läser vi böckerna om Trulsa och Pysseliten, och jag är glad åt att även döttrarna tycks uppskatta Esters litteratur. Det vill till, då jag för deras räkning samlat hela Esters bokskatt, så när som på några få böcker som jag hoppas få tag på så småningom.

Sedan vi försiktigt tagit oss ner för de regnvåta trätrapporna och åter kommit ner i den lilla gulliga staden passar vi på att pröva stadens berömda glass. Vi sitter vid en liten glasskiosk alldeles intill Göta kanal, solen lyser ännu behagfullt och det känns skönt att sitta ner en stund och låta glassen smaka. Snart väntar en guidad tur i det lilla söta tuff-tuff tåg som fått ett litet avbrott i höstvilan för att få äran att tuffa fram en stund med vårt sällskap. En humoristisk ”lokförare” berättar glatt om stadens historia och vi njuter av de charmerande vyerna från de öppna tågvagnarna. Ortsbefolkningen och andra turister begapar oss då vi far förbi, ett helt tåg av, till mestadels, ystra damer i medelåldern, ingen dålig syn vill jag lova.


På toppen av ramunderberget!


Utsikt över Söderköping

Vi avslutar träffen på Bondens crepêrie där vi avnjuter en god och trevlig lunch och dessutom får veta lite mer om Heidi Lindgren som illustrerat många av Esters böcker. Sedan var det dags att säga farväl för denna gång, och i olika grupper troppade vi av för att fara hem, var och en till sitt. Lite bakluckeförsäljning och bytesmarknad av Esters böcker hann vi med innan vi på allvar sade, So long! Nästa år träffas vi i Blekinge, eller… då är det dags för Kaja jubileum. Jag längtar redan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en rad så blir jag glad!