Ska använda tiden till att försöka strukturera upp ett tänkbart vägledningssamtal, möjligen ska jag hålla i mitt första samtal idag, så då är det ju bra att veta var jag ska börja och vilka delar som bör ingå...
I den kurs vi läser för tillfället handlar det mycket om hur vi ska kunna anpassa vägledningsverksamhet till individer med speciella behov. Vi har läst om olika bokstavsdiagnoser, och nyttan eller onyttan med diagnoser överhuvudtaget. Lyssnade på en väldigt intressant föreläsning igår om Aspergers syndrome. Det visade sig att Aspergers är så mycket mer än de typiska Aspergers dragen som vi flesta känner till (att de är obekväma med att se folk i ögonen, ofta talar monotont, har ett litet stelt kroppsspråk, svårt att se saker ur olika perspektiv, specialintressen o.s.v.). Det finns de som inte alls har så stora svårigheter med just de här sakerna utan istället har påtagliga problem med arbetsminne, simultanförmåga och även sociala kontakter men på ett mer omärkbart sätt. Kanske en mer "kvinnlig" vinkel av syndromet.
Väldigt intressant är det med hur vi människor fungerar, reagerar och tänker tycker jag. För 100 år sen när vi alla var bönder eller torpare så var det inget problem med människors olika personligheter. Alla skötte sig själva, mer eller mindre, och man hade sin familj och släkt som slöt upp bakom en. Man blev inte intvingad i sociala gemenskaper, teamwork var liksom inte uppfunnet på det sätt som i dagens samhälle. Det fanns inga behov av att sätta etiketter på människors olika sätt att vara eftersom vi inte påverkade varandra på det sätt som vi gör idag, ute i arbetslivet och ofta på fritiden också. I den tid vi lever i nu finns det liksom bara plats för de som är "normala", de som passar in i det moderna samhället med alla de krav som finns där på social kompetens, stresstålighet och simultanförmåga. Därför har behovet av diagnoser uppstått och de som har dessa bokstavsdiagnoser har börjat synas på ett helt annat sätt. Och med alla de misslyckanden de nästan dagligen upplever i det sociala livet föds väldigt ofta en dålig självkänsla, ett utanförskap och som en föjld av det väldigt ofta även psykiska problem, och detta utöver de problem man redan har med sin funktionsnedsättning.
Det är lustigt att tänka på att det som förr inte var ett egentligt funktionshinder idag är ett stort funktionshinder för de enskilda individerna som har diagnosen, och för samhället som inte riktigt vet hur man ska hitta vägar för dessa individer att kunna arbeta och försörja sig själva med de svårigheter som uppstår i krocken mellan det moderna samhället och det här sättet att fungera.
Det ju så att vi alla har svårigheter med än det ena, än det andra, och att vi alla kan känna igen oss i delar av bokstavsdiagnoser och Aspergers. Det här handlar ju om personlighetsdrag, om olika sätt att fungera. Jag tycker att det är så synd att inte alla personligheter kan platsa in i det postmoderna samhället, att våra egna personligheter kan leda till funktionshinder bara pågrund av hur vi har ordnat det med vår tids försörjning.
Jag kan tänka mig att stenåldermänniskan med Aspergers syndrome eller ADHD var väldigt värdefull för den grupp människor den levde med. "Aspergarens" sinne för systematiskt tänkande, med sitt öga för detaljer och stora uthållighet med det som denna finner intressant o.s.v. kunde säkert vara en god hjälp i införskaffande av mat och i utvecklingen av samhället, likaså "ADHAren" med sin ofta kreativa förmåga och uppfinningsrikedom.
Personligheter har alltså olika funktioner i olika samhällen, tänker jag, och det är tråkigt att vi i detta samhälle är så bra på att utestänga de som inte passar in här.
Bilden är tagen av min syster som är en skicklig fotograf.
Se mer av hennes bilder här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en rad så blir jag glad!