Massor av snö och bantningstankar!

Åh, herre Jisses!

I ett dygn ungefär har det snöat och det ser redan ut som i slutet av februari. Igår åkte jag sparkcykel på barmark (jag vet, jag är den enda över 15 år som åker sparkcykel, men jag brukar säga till alla undrande barn som frågar, att vuxna måste väl också få ha kul ibland, och det sparar en himla massa tid när nu cykeldäcket har gått sönder) men senare samma kväll byggde Yrhätta den finaste lilla snögubben medan storebror och en kompis byggde en Stor snöhäst åt flickorna, så där gick det undan minsann.

Jag skulle plugga idag, men istället fick man ställa sig att skotta så det ryker åt alla håll. Visserligen gjorde Yrhätta sitt bästa igår med sin nya, fina snöskyffel men tyvärr räckte det inte riktigt till.

Snön var rejält tung förstås och räckte nästan upp till knöhöjd på mig som är kort i rocken. Efter att ha pulsat till dagis dragandes två pulkor + barn, skottat framsidan och dessutom burit över cyklar, sparkcyklar och lite annat till altanen på baksidan kände jag mig ganska mör och VAD ser jag då? Jo, grannarnas altantak har störtat in! Och med tanke på att vårt altantak är byggt likadant och är lika gammalt kändes det ganska bråttom att ta bort den halvmeter med snö som låg på det egna altantaket.

Sagt och gjort, iväg till garaget och hämta bräder att stå på, så att man inte själv skulle braka genom taket. Sedan komma på hur man skulle komma upp på taket utan stege. Mellan grannarnas och vårt tak finns en smal springa som jag förut använt till det ändamålet, så jag hivar mig ovigt upp på planket mellan husen och pressar mig igenom hålet (och all snö som för tillfället täcker hålet) med överkroppen, samt får upp snöskyffel och plankor. Men sen blir det Stopp, jag kommer inte längre, det finns ingen plats att vrida sig och jag orkar förstås inte dra mig upp med armarna, speciellt som jag sitter fast som i ett skruvstäd. Men ingen fara, jag lyckas pressa mig ner igen och skyndar sen ut på balkongen och klänger över räcket ner på altantaket (det hade jag ju kunnat komma på på en gång!) Sen kliver jag på plankorna och lyckas med mycket stönanden få bort det översta lagret av den tunga snön. Sen blir det emellertid lite besvärligare eftersom snön som blir kvar börjar på att glida - och plankorna som jag står på också. Jag får ta ett fast tag i balkongräcket och kliva på den innersta plåtlisten samtidigt som jag med andra handen använder snöskyfflen att putta ner den glidande snön. Till slut har jag fått bort det mesta av snön och ska hiva mig tillbaka över balkongräcket in på balkongen igen - men det går inte! Det är högre från den här sidan och jag har inget att kliva på. Det sluttande altantaket är halt som en ål och jag har bara en tunn list att stå på. Tänker att jag kan kanske rutscha med snön ner på gräsmattan, det är ju inte så högt och det är fullt av snö nedanför så jag kommer inte att slå mig, men med tanke på mitt sköra altantak vågar jag mig inte på det, vill inte ha hål i taket. Till sist lyckas jag med hjälp av tyngdlagen pressa mig ner i hålet mellan grannens och mitt altantak, men tänk om jag hade fastnat - då hade jag fått sitta som Nalle Puh satt fast i kanins ingång tills jag smalnat av, aj, aj! Ska vintern fortsätta så här, är det nog hög tid att börja banta nu. Attans också, det som snart är jul! Sen kom jag på att jag ju hade kunnat åka pulka på en av brädorna ner för altantaket, hade nog varit rätt livat! Fast jag är inte säker på att kanten av taket skulle hålla för det (men grannarna hade förstås haft något att skratta åt).

Nu ligger det snö nästan ända upp till altanräcket på baksidan, och det efter bara en dags snöande! Är efter detta värd ett stort glas cola (light!!) och med dagens träning har jag ju kommit ett steg närmare en lättare kropp, och ett lättare liv :)

Ha en bra dag och måtte inte era tak ha störtat in

Kram från Vilja