Viljavetafrågetecken

Varför denna rubrik som vittnar om nyfikenhet och kreativitet samtidigt som undertiteln förtäljer en annan historia om uppgivenhet och halvtappat hopp. Anledningen är flera!

Som litet rödhårigt troll frågade jag mig fram dagarna i ända, min vetgirighet visste inga gränser och för säkerhets skull checkade jag av även det som jag redan visste, bara för att på så vis få så mycket bekräftelse som möjligt var. Min omgivning suckade ofta uppgivet men roades också stundtals av barnets naivitet och förundran.

Denna förundran över livet och alla dess knepigheter och storslagenheter har inte försvunnit med åren utan lever högst påtagligt vidare även om jag nu försöker begränsa mitt eviga frågande till föreläsningar och andra mer passande tillfällen. Älskar även att läsa bloggar och uppdateringar på facebook vilket är en källa till oerhörda kunskaper om människosläktet och allt som rör och berör oss på livets oändliga stigar.

Jag arbetar som studie- och yrkesvägledare där naturlig nyfikenhet och frågande är en viktig del av arbetet där jag genom aktivt lyssnande förhoppningsvis kan hjälpa sökande till självinsikt och framtida vägval.

Vidare ställer jag mig alltid frågan om hur det ska gå med barnen, vänner, arbete, studier, kärleken, naturen, livet, freden och omvärlden. Jag är en orolig ande med många virriga tankar om allt som kretsar kring min person och lite till... en sida som jag har svårt att acceptera hos mig själv och ständigt arbetar på att tona ner.

Vilja är det första ordet i rubriken och också det namn som jag valt att presentera mig med här på bloggen. Min vilja har alltid varit stark och obändig, ibland till förtret för både mig och andra, ibland till nytta och nöje. Viljan har fått mig att ibland lyckas med det som jag trodde var omöjligt och den är ofta min ledstjärna i jobbiga tider.

Livet är ofta motigt med arbete och ansvar som står mig över öronen. Ibland känns det svart, tungt och i det närmaste hopplöst. Men viljan har tagit mig långt i livet och jag litar på att den ska föra mig i hamn även fortsättningsvis. Och ja, vad är livet egentligen, om inte ett enda stort frågetecken?