Frostmorgon

http://www.fotoakuten.se/

Ja, så var höstens första köldknäpp här då. Frosten glittrade så vackert i gräset i morse, men jag tackar min lyckliga stjärna att vägarna var snustorra mellan städerna där jag bor och arbetar. Under min biltur till jobbet imorse avbröts min ljudbok åtskilliga gånger av trafikrapporter om avkörningar på de håll i landet där vägarna var glashala. Hoppas att det nu håller sig halkfritt fram till helgen för innan dess hinner jag knappast byta däck på bilen.

Sorgligt blir det nog dessvärre med mina blomlökar som jag köpte i helgen och som fortfarande låg kvar på trappstenen då jag ännu inte tagit mig tid att peta ner dem i jorden. Så går det när man skjuter upp saker. Jag petar väl ner dem i jorden i alla fall, kanske var det några som klarade sig trots allt. Hoppas kan man ju alltid göra i alla fall.

Sorgligt var det även att se hur de just stängt av och höll på att rengöra den stora fontänen som finns i inloppet av staden där jag arbetar. Alltså definitivt slut på porlande som påminner om sommaren, nu är det bara mörk höst kvar av året. Kanske om vi har tur blir det trots allt en solig senhöst, eller en tidig vinter som kan lysa upp. Men vi har ändå mycket att se fram emot. Yrhätta blir stora damen på hela 6 år i november och ett par dagar senare har vi ju även Mårten Gås, eller Sint Martin, att fira. Eftersom barnens far är holländare firar vi denna dag på holländskt vis, med lyktor och sång och varm choklad. Ett mysigt avbrott i höstmörkret. Efter det är det ju inte långt kvar till härligt, mysiga advent och S:t Nicholaus - och sen är det jul!

Lyssnade nyligen på en ljudbok av Marianne Cedervall. I den berättades det att man i norra Sverige skiljer på det som vi här nere kallar för senhöst och vintern då snön har anlänt. Kallas tydligen för svartvinter och vitvinter. Efter jul brukar ju "vitvintern" vara här, ljuset återvänder och man kan börja se fram emot våren igen. Ska bli intressant och se vad som har hänt i livet fram tills dess. Just nu är livet en smula omvälvande på det känslomässiga planet och det är svårt att få någon reda i tankar som far runt som hispiga svalor i huvudet. För det mesta har man ju jobb och jobb, och simningen och arbetet med utställningen tar sin tid. Men däremellan finns ändå en och annan timme då tankarna och känslorna okontrollerat springer både hit och dit. Men då mörkret sänker sig över norra halvklotet vill jag helst inte tänka för mycket utan istället ta vara på den varma trygga famn som för tillfället står öppen för min frusna kropp. Njuta av det... och se tiden an. Kanske har jag bättre reda på hur jag vill inordna livet när ljuset återvänder. För tillfället känns det bra precis som det är.

Hick, bom, ahh...

Gårdagskvällen utspelades med ett väldigt hoppande från köksstolen. Yrhätta betedde sig för den oinvigde väldigt underligt då hon ideligen klättrade upp på stolen, utstötte ett ljudligt HICK!, hoppade ner från stolen med ett BOM!, för att sedan något lugnare utstöta ett långdraget ahhh - som ibland, då hoppet inte varit så lyckat, istället byttes ut mot ett AJ! Detta utspelades enligt mig ett antal föör många gånger och mitt huvud kändes efter ett tag som en kyrkklocka i ett klocktorn. Speciellt då 15-åringen i en omgång blandade sig i leken och åstadkom ett ännu mer ljudligare BOOM! Inte vet jag vad som utlöste hela föreställningen, kanske var det överskottsenergi från de nyss uppätna våfflorna, men själva uttrycket hick, bom, ahh kommer i alla fall från en tecknad Dora film som under en period var hennes favoritfilm. Dock är det numera lillasyster som har övertagit beundran för just denna lilla TV-figur, men kanske påminde den stinna magen efter våfflorna om dylika kroppsljud som detta avsnitt med tjuren Benny handlade om..?

Helgen i övrigt har jag mest tillägnat den stundande utställningen. Jag har skrivit skyltar, laminerat, vikt askar, tillverkat små "honungsburkar" och sökt efter utdrag i de olika böckerna. Barnen har också hjälpt till och varit med far i skogsbrynen och plockat kottar och annat "skogigt" material till alla trollböckerna.

"Tant Humlesurras honungsburkar"

Har också upptäckt att min skrivares utskrifter är av sorgligt dåligt kvalite, önskar att jag kunde köpa en riktigt bra laserskrivare med skarpa, glansiga färger. Har även fotograferat en hel del av Esters böcker för att kunna lägga ut dem här på bloggen. Många av hennes böcker kan man hitta bilder på via internet men någon komplett bildsamling av alla hennes böcker har jag inte hittat. Tänkte att jag skulle försöka åstadkomma det så småningom, men än fattas 7 böcker i samlingen + att några av de jag har är i väldigt dåligt skick.

Nu senast idag har jag varit till badhuset och ännu en gång fått mig en stärkande simtur. Måste dit mest varje dag denna vecka för mitt simkort går ut på måndag nästa vecka och jag har ännu 4 betalda gånger kvar. I helgen blir det ju inte mycket tid för bad och sim då jag ska ordna med utställning och tidningsintervju. Jag kan förstås ta med mig barnen till simhallen på söndag eftermiddag. Vi var där allihop i fredagskväll och hade riktigt skoj. Skönt att barnen är så stora nu att de orkar med det efter dagis. Men stackars Yrhätta har blivit väldigt förkyld i näsan förstås, måtte hon bara inte bli sjuk igen min lilla skatt.

Simma lugnt!

En härlig simtur på 40 minuter fick jag idag då jag lyckades smita iväg på en liten friskvårdstimme. Tänk om jag kunde få möjlighet att simma ett par kilometer varje dag, vad uppfriskande det skulle vara. Tror faktiskt att jag skulle bli bättre både som mamma och studie- och yrkesvägledare om jag finge simma en timme varje dag. Det är en sån skön stund då man kan sträcka ut ordentligt, låta tankarna gå, eller inte tänka alls. En stunds återhämtning för huvudet men gemytlig ansträngning för kroppen. En lisa för själen... avstressande occh lugnande. Jag gillar verkligen att simma. Synd bara att jag ska bli så röd i ögonen av klorvattnet. Simglasögon hjälper inte ett skvatt tyvärr.

Sen när ungarna är stora nog att klara sig själva i bassängen ska vi bli flitiga besökare i simhallen så att jag får simma åtminstone en halvtimme några gånger i veckan. Yrhätta har avancerat från simlekis till simskola nu, och jag väntar otåligt på att hon ska lära sig simma. Men hon gillar mest att leka, hoppar och skvätter så det står härliga till och sitter på en dyna och ror med hjälp av två spadar. Även Lilla Snufflan har blivit ett riktigt litet vattendjur sedan vi var i Danmark och sist vi var i badhuset ville hon simma fram och tillbaka tillsammans med mig mest hela tiden. Kanske lär hon sig simma före storasyster rent utav. Till och med professorn har blivit en riktig raket i vattnet och kan nu simma i takt med mig, till och med lite snabbare. Fast då måste han återhämta sig ett tag efteråt medan jag glatt simmar vidare i samma lugna men rätt snabba tempo.

Förberedelserna inför utställningen går framåt, sakta men säkert. Jag har förgyllt nycklar och dekorerat dem med "ädelstenar" för at illustrera boken "Tussis lekstuga".

 Förtrollade sagonycklar

Ett bokspussel har jag också knåpat ihop och en "Finn fem fel" tävling. Nu är det lite skyltar och sånt som ska färdigställas och så ska jag skriva ett författarporträtt över Ester. Tidningsintervju är också bokad...

Blev så glad igår när det plötsligt och oväntat låg ett bokpaket i brevlådan. Och gissa min glädje när jag såg att det var den hett eftertraktade boken "Pysseliten i svampskogen". Så passande nu när det är höst också. Nu fattas det bara 6 böcker om Trulsa och Pysseliten + samlingsboken , så är min Ester boksamling komplett sedan. Men hur kom det sig att boken damp ner i min brevlåda då? Jo, på årsträffen fanns en "finn fem fel" tävling som jag deltog i. Bara det att det inte var en tävling, just då, utan bara ett förevisande av en tävling som de brukar ha på bokmässan i Göteborg. Men lyckosamt för mig var arrangörerna så vänliga och tog med sig mitt tävlingsbidrag till Göteborg, och så vann jag!! Hur kul som helst! Och tjejerna blir glada också förstås som får höra ännu en saga om Pysseliten.

Dessa underbara bilder tog jag tidigare ikväll. Solen höll just på att sänka sig bakom husen och strålade ett sällsamt, underbart ljus över trädkronornas skiftande färger och kontrasterade mot de mörka molnen på himlen. Otroligt vackert! Säkert är det så här som träden strålar i "Morgonfriska skog" under Pyssselitens svampvandring.

Esters födelsedag

I Västerås var vi i kväll tre ystra damer som träffades för en trevlig fikastund tillägnad Esters ära. Grattis Ester på din stora dag och tack till Å och M som gjorde mig sällskap denna afton. Ser redan fram mot nästa firartillfälle och hoppas då på ännu större uppslutning av alla medlemmar som bor i trakterna kring Västerås/Eskilstuna.

Källa: http://www.fotoakuten.se/

Än så länge är vi 6 stycken som har visat intresse för en bokcirkel i Västerås/Eskilstuna. Ska bli så kul att komma igång. Vill någon mer vara med så skynda dig att höra av dig för nu sätter vi igång!

"Bokcirkel" av 46 Lotta-böcker, "Lotta går till sjöss" fattas på bilden, den låg i handväskan.

Såg att Esters sist utgivna bok "Liselott, Lottas dotter" såldes för 900 kronor på Tradera för ett par dagar sedan. Katastrofalt att ingen nyutgivning görs av dessa 5 sista böcker i serien om Lotta. Uppeldad av detta skrev jag ett mail till Johnny Gustafsson som är utgivningsansvarig på "Forma Publishing Group AB" där B. Wahlströms bokförlag numera ingår. Ni som är nyfikna på det kan läsa detta brev här nedanför, hoppas det gör någon nytta. Dock antar jag att förlaget redan mottagit många liknande mail vilket borde innebära att de redan är uppdatarerade på hur situationen ser ut.

Hej!


Jag skriver till er angående nypublicering av Ester Ringnér-Lundgrens böcker. Jag vet att ni har fått många brev och meddelanden genom åren om att en nypublicering önskas – och ni borde verkligen överväga detta mycket nogsamt.

Som ni kanske vet bildades för några år sedan ett sällskap till Esters ära, som har som främsta uppgift att främja en nyutgivning av hennes litteratur samt sprida kunskapen om hennes böcker och henne själv som författare. Sällskapet är nu uppe i ca: 250 medlemmar och växer stadigt dag för dag. Där finns medlemmar i alla åldrar såväl gammal som ung. De yngre medlemmarna ”fastnar” lika lätt för Esters underbara språkmelodi och lugna humor och otroliga charm som de som läst hennes böcker i många årtionden. Böckerna är måhända gammaldags men de står sig tack vare sin tidlösa charm, sin språkmelodi, sin värme, sin underfundighet och humor. Astrid Lindgrens böcker är lika gammaldags och är idag lika uppskattade som någonsin förut. Detsamma gäller Esters litteratur. Jag läser just nu Esters böcker om ”LillaTrulsa och Pysseliten” för mina barn på 4 och 6 år och de fullkomligt älskar dessa böcker. Snart blir det dags att plöja igenom böckerna om ”Kvirre och Hoppsan” och min 6-åring ser redan fram mot den dag då hon själv kan läsa tillräckligt bra för att kunna läsa böckerna om ”Tussi” – och senare ”Lotta-böckerna” och Esters andra böcker. Som ni säkert känner till har det skrivits avhandlingar och artiklar om ”Lotta-böckerna” som alla visar på böckernas språkliga kvalité och Ester själv har genom årtionden mottagit säckvis med beundrarbrev från lyckliga barn- och ungdomar som på detta vis visat sin uppskattning över att få ha lärt känna hennes bokkaraktärer. Vi i sällskapet minns dessa böcker och vår barn- och ungdoms upplevelse av dessa på ett ytterst levande sätt som ännu efter årtionden finns kvar inom oss, lika levande som någonsin då vi var yngre. Ännu idag läser vi dessa barn- och ungdomsböcker med stor behållning och glädje.

Jag har haft TUR, för jag har lyckats samla de flesta av Esters böcker, så när som på 8 stycken Trulsa/Pysseliten böcker. Jag var ute i god tid och kunde köpa de senaste Lotta-böckerna då de kom ut i slutet av 80-talet och i början av 90-talet. Många av mina vänner har INTE haft samma tur och MÅNGA, MÅNGA är de som aldrig lyckats få tag i dessa dyrgripar.

Liselott, Lottas dotter” såldes den 2 oktober för ett pris av 900 kronor. Under året har denna bok sålts för 600 kronor, 640 kronor och 485 kronor. Den som finns ute nu till försäljning är för tillfället uppe i ett pris av 510 kronor med 9 dagar kvar till avslut!
Böckerna ”Det ordnar sig Lotta”, ”Helt otroligt Lotta”, ”Glad sommar, Lotta” och ”Visst är det konstigt Lotta” säljs till priser mellan 200-400 kronor. Som ni förstår så finns det ett otroligt SUG efter att dessa böcker ges ut på nytt! Även ”Kaja-böckerna” och ”Kri och Vimsi- böckerna” säljs ofta till höga priser.
Många Trulsa- böcker är nästan helt omöjliga att få tag på, men så omtyckta av de små, och med tanke på att de handlar om troll är de också helt tidsenliga. Livet i trollskogen har inte förändrats nämnvärt de senaste 50 åren.

Så vitt jag har förstått är Ester den författare som givits ut mest på ert förlag och det är VERKLIGEN på tiden att hon och vi som är hennes fans föräras med en nyutgivning. Om inte av alla hennes böcker (vilket vore högst önskvärt) så åtminstone av de senaste 5 Lotta böckerna, så att alla vi samlare får en chans att få våra samlingar kompletta och dessutom kan sprida hennes litteratur till den yngre generationen, för det är de verkligen värda. Finare gåva till dagens unga är svårt att komma på. Och bättre kassasuccé för ert förlag kan knappast göras.

Jag hoppas verkligen att du kan ta detta mitt brev på fullaste allvar och diskutera min och många, många andras önskan med dina medarbetare. Vi är också många som ivrigt väntar på en utgivning av Esters skrivna memoarer – måste bli en ren försäljningssuccé för er. Jag hoppas också att du är vänlig nog att svara på mitt brev och delger mig redaktionens tankar kring det jag har skrivit.

Högaktningsfullt
Vilja (undertecknat mitt namn)

Musjakt i vardagsrummet

Jag brukade tjata mycket på sonen att inte svära så fasligt. Om han hört mig igår kväll skulle det nog ha varit han som hade sagt till mig att bättre välja mina ord.
Katten kom stolt och glad inrusande genom kattluckan med en fin liten fångst som han ville visa upp. Stackars kattkrake, han blev inte väl emottagen. En liten mus hade han fångat, och det vore väl ok om den varit död och om han hållt fast den i munnen. Men nu var det en högst levande liten tingest som katten släppte loss i vardagsrummet. Eftersom jag inte alls gillar tanken av att ha 12 möss krallande runt omkring i huset (det skulle ju kunna varit en dräktig hona) så reagerade jag en aning överilat.
Katten tycktes tro att vi börjat en rolig lek för han fångade strax in musen igen - endast för att genast släppa ner den igen. Detta upprepades flera gånger och jag blev bara mer och mer vild vid tanken på alla musungar som möjligen skulle kunna frodas i huset. Katten gillade inte min attityd och gav upp försöken att fånga musen och straffade mig genom att börja klösa på soffkanten.
Vi fick dra fram den ena möbeln efter den andra men lyckades så småningom att fånga in den skräckslagna lilla musen i ett glas och kunde därefter släppa ut den. Stackars lilla krake!

Äntligen har jag fått datumen för min Ester Ringnér-Lundgren-utställning på stadsbiblioteket. Nu gäller det att få ihop fakta och rekvisita så att det blir en fin utställning. Ännu fattas det 8 böcker innan boksamlingen är komplett, skulle ju vara roligt att finna de böckerna också, men det kanske jag aldrig lyckas med. Har i alla fall fått tag i en norsk eller dansk upplaga av en Lotta-bok. Kul att få med åtminstone en översatt bok på utställningen.

Nu dags för kvällsrutinen!

Senaste veckorna...

Det ska sjutton vara bloggare när man jobbar - och pendlar till ett heltidsjobb. Hur bär sig alla andra heltidsarbetande bloggarmammor åt egentligen? Klockan 5:30 är jag uppe om mornarna, klockan 6:45 lämnar vi huset. Hemma är jag inte förrän närmar 18 på kvällen och då är ju dagen nästan slut. Efter att kvällsmat, kvällslek och nattningen är avklarad finns inte mycket energi kvar. Skulle jag då sätta mig framför datorn är risken stor att jag fastnar, och efter att ha "strålats" av datorljus ett par timmar kan jag inte sova vilket gör nästa dag till ett litet helvete. Därför blir det bara en snabb titt i mejl-lådan och sedan tack och godnatt.

Så värst intressanta inlägg har man ju inte att skriva heller. Jobb, bilkörning, mat och nattning. Lite småprat om den bok jag för tillfället knappt läser på (eftersom jag somnar innan jag läst klart mer än 2 sidor) kan det kanske också bli. Helgerna fylls till mestadels av handling, städning och trädgårdsröj...
Fast mina senaste helger har förstås varit mer intressanta. Om sista helgen i augusti har jag skrivit en liten krönika som ni kan läsa i mitt föregående inlägg. Den senaste helgen tillbringade jag och flickorna hos kära mor precis över gränsen till Dalarna, i hennes mycket fina gamla hus och i hennes ljuvligt gammaldags trädgård full med äpplen och plommon. Lördagen bjöd på vackert väder och flickorna passade på att gunga en stund i trädgårdsgungan medan vi vuxna jobbade i trädgården. Söndagen var lite mer gråtmild men vi gick ändå till stadsparken en stund och lekte i klätterställningen där. Mormor bjöd på pannkakor till både kvällsmat och frukost (överblivna) vilket var mycket uppskattat, undrar just om det förväntas av mig att jag ska fixa det i fortsättningen nu..?

Bredvid mors vackra hus står ett annat vackert gammalt hus, ännu större och med underbara gammaldags kakelugnar i ett par av rummen. Huset är till salu, och ooh, vad gärna jag skulle vilja köpa det. Tänk så skoj att bo alldeles intill mamma och vilken glädje för barnen att kunna springa in till mormor när de vill. För att inte tala om vilket fantastiskt hus det är, även om utsidan behöver en rejäl uppryckning och värmekällan lär justeras för några hundratusen (!). Men då ska man ha jobb där förstås och det fixas ju inte i en handvändning. Men drömma kan man alltid och nog kommer jag hålla koll på jobbannonserna i den aktuella trakten... tack mamma för en fin helg!

 Huset som jag vill köpa

En liten semestervecka har vi faktiskt hunnit med också. I slutet av augusti for vi till ett vattensjukt Danmark. Konstigt det där att de har så dåligt avloppssystem trots att landet ligger på nordliga breddgrader och med havet runt om. Det lär ju regna rätt mycket i trakten menar jag. Men dagarna bjöd i alla fall på rikligt med solsken även om det regnade på nätterna. Ganska praktiskt faktiskt, att det bara regnade på nätterna, även om det nu blev lite väl mycket regn för den danska markkapaciteten. Men förutom att vi fick hoppa mellan vattenpölar och fick en del tråkiga myggbett hade vi en riktigt fin semester. Barnen roade sig bland Lalandias alla attraktioner och jag njöt av solsken och ledighet, samt av att se barnen ha roligt. Vilsamt var det inte så värst förstås, med dagliga besök i vattenland och lekland, men desto roligare. Professorn och Yrhätta klättrade flinkt upp i toppen av klätterväggen, flera gånger, och provade även på skidsimulatorn. Den senare var en utmaning men nog såg det skojigt ut. Snufflan älskade barnens utomhuspool och badade där, timmar i sträck, fastän vattentemperaturen där var kallare än i inomhusbassängerna. Yrhätta gillade de varma bubbelbaden och professorn kastade sig ut för den skummande vattenforsen gång på gång. Även flickorna susade ner i vattenrutschbanorna som de kunde åka alldeles själva. På kvällarna var det uppträdande med Nils Plys och nog Är det roligt med danska stå-upp-komiker. Spelar egentligen ingen roll vad de säger för det är kul bara att höra dem prata :) Barnen gillade förstås Monky Tonky och Maja bättre, och Snufflan såg till att både presentera sin egen apkompis Olle samt att smyga till sig en och annan apkram. Det sämsta med semestern var att den inte var längre... även om det för mig blev en väldigt fin avslutning i Norrköping och Söderköping.

 Flickorna äter glass på vår lilla stugaltan i Danmark

 Dansk get!

 Oiii!

Jag ska nå toppen, jag ska!

Kul!

Men nu är man alltså igång igen med jobbet, fast även där har jag en del trevligheter att se fram emot. Flera konferens- och kompetensdagar och andra små intressanta avbrott blandar sig under hösten med de dagliga rutinerna. Och redan imorgon ska vi kollegor ut på en liten middag på kvällen som nog kan bli väldigt trevlig.

Och är det möjligen dags att anmäla sig till julswappen nu, det måste jag kolla upp... inte har jag börjat handla ännu som jag hade tänkt... men hoppas att jag hinner ändå. Än är det ju ett tag fram till advent. Och sen har jag utställningen av Esters litteratur att planera. Förmodligen blir den i oktober eller november på Västerås stadsbibliotek, välkommen att ta er en titt då!

Fotspårsvandring i Norrköping och Söderköping

I våras upptäckte jag till min stora glädje att det fanns fler Lotta entusiaster än jag! Inte så få heller för den delen. På nätet hittade jag, då jag nu äntligen efter några år av slumrande intresse tog mig för att leta, flera hemsidor och bloggar om Lotta och Esters övriga litteratur, och även det eminenta ”Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren”. Inte tog det många minuter innan jag blev medlem och här står jag nu i Norrköpings stationshus för att i två dagar delta i sällskapets årsmöte. Inte vilket årsmöte som helst naturligtvis, i detta sällskap tar vi, enligt Esters anda, tillfället i akt och gör detta, enligt föreningsstadgar erforderliga möte, till en av årets höjdpunkter och ser till att ha riktigt roligt på kuppen.

Norrköpings stationshus

 

Med nyfikenhet bligar jag på de övriga medlemmar som slutit upp till årets möte, fler än någonsin förr genom sällskapets 6-åriga historia. Inom mig pirrar det till av förväntan. Under två dagar ska vi följa både Ester och flera av hennes bokkaraktärers fotspår, både i Norrköping och i den lilla gulliga grannstaden Söderköping, som bägge två flitigt figurerar i Esters böcker. För mig är det extra spännande, dels för att jag är ny medlem och dels för att jag aldrig tidigare varit i dessa städer, men även för att Norrköping också varit hemvist till min farmor under hennes barndomsår. I mina tankar snurrar historier både från henne och olika stycken ur Esters flickböcker. Tänk att jag aldrig varit här tidigare!

Gruppen samlas och jag känner mig trygg bland alla dessa glada människor. I Esters litteratur lyser författarinnan genom väldigt tydligt, hennes glädjeämnen, sorger, tankar och inte minst värderingar. Många av oss som står här nu har vuxit upp med Lotta och Giggi som goda ”vänner” genom barn och ungdomsår, alla har vi läst och kanske påverkats av Esters kloka och vänliga budskap om livets upp och nergångar. Jag känner mig viss om att dessa dagar kommer att bli både roliga, trevliga och gemytliga, något som med råge besannas.

Vi börjar vår vandring vid stationen, här som Lotta och också Ester själv, så många gånger har varit för att resa med tåget, eller vinka av - alternativt möta upp någon när och kär. Vi fortsätter vandringen en bit framåt till den skola där Ester spenderade många barn och ungdomsår. En pampig byggnad med tinnar och torn, tänk ändå vilka byggnader som gjordes förr. Norrköping är för övrigt full av dessa numera ålderstigna vackra, smått pampiga hus och jag blir genast förtjust i staden med strömmen som så vackert flyter genom centrum och bidrar till stadens gemytliga karaktär. Längs vår promenad finns flera ”landmärken” från Lotta-böckerna. Vi passerar bl.a. Norrköpings gamla stadshus som i boken ”Vilken vals, Lotta!” är platsen för en nyårsbal anordnad av Lotta och hennes klasskamrater. Här ställer vi upp oss för fotografering. En stund senare ser vi den stiliga stadsteatern skymta fram, även denna omskriven i Lotta-böckerna. Men här har också min farmor uppträtt som liten 9-åring. Hon fick överraskande hoppa in som stand in för en annan liten flicka som blivit sjuk, kläddes upp i krinolin, fick håret lagt i skruvlockar och fick under tre kvällar ta emot publikens applåder. En stund senare går vi förbi Norrköpings hörsal och mina tankar går till boken ”Hejda dig, Lotta!” där Lotta och Giggi ålade sig längs bänkraden för att försöka smita iväg från en tråkig konsert, kanske var det just i denna byggnad som detta ”utspelade” sig.

Norrköpings stadshus, vi skingrar oss efter gruppfotot.

Så småningom når vi målet för promenaden, Norrköpings stadsbibliotek och det gamla biblioteket, den anrika Swartz villa, där vi ska spendera resten av lördagen. Här får vi först se Sällskapets utställning om Ester och hennes författarskap för att sedan få en liten rundtur i Swartz villa som flitigt figurerar i flera av Esters böcker. Tillsammans äter vi en god lunch innan det formella årsmötet tar sin början. Under eftermiddagens sena timmar har vi ett par timmar ledigt innan kvällens middag och några av oss passar på att söka upp den oas i strömmen som kanske inspirerat Ester till ”strömserveringen” som ofta förekommer i Lotta-böckerna. Kvällen avslutas med läcker middag och festlig stämning. I lottdragningarna blir några lyckliga vinnare ägare till svåråtkomlig Esterlitteratur och under kvällens allsång får vi lära oss flera melodier ur Lotta-böckerna. I denna ljumma sensommarkvällen vandrar jag nöjd tillbaka till stationen för övernattning medan jag ser fram emot ännu en dags äventyr med detta glada sällskap.

Norrköpings gamla stadsbibliotek Villa Swatrtz.

En del av den fina utställningen om Ester och hennes litteratur.

Ester Ringnér-Lundgren

 Alla Esters utgivna böcker

Morgonen efter vaknar jag till regnvåta gator och jag blir för en stund orolig hur det ska bli med dagen som mestadels ska tillbringas utomhus i den idylliska lilla staden Söderköping. Som tur är bryter solen fram ganska snart och då vi samlas vid ”brunnens” parkeringsplats lyser solen glatt, även om det blåser lite. Vi går en kort sväng genom staden för att sedan, med viss möda och en hel del pustanden, klättra upp på, och med beundran se den vidunderliga utsikten från Ramunderberget. I Lottas värld står staden modell för ”Gammaltuna” men förekommer också med sin egen identitet i en av böckerna. Vi får också ett par stycken upplästa ur en bok om de små trollen Kvirre och Hoppsan, när de besöker staden. Dessa böcker har jag ännu inte läst men har dem samlade där hemma för att snart börja läsa dem för mina döttrar, något jag ser mycket fram emot. Just nu läser vi böckerna om Trulsa och Pysseliten, och jag är glad åt att även döttrarna tycks uppskatta Esters litteratur. Det vill till, då jag för deras räkning samlat hela Esters bokskatt, så när som på några få böcker som jag hoppas få tag på så småningom.

Sedan vi försiktigt tagit oss ner för de regnvåta trätrapporna och åter kommit ner i den lilla gulliga staden passar vi på att pröva stadens berömda glass. Vi sitter vid en liten glasskiosk alldeles intill Göta kanal, solen lyser ännu behagfullt och det känns skönt att sitta ner en stund och låta glassen smaka. Snart väntar en guidad tur i det lilla söta tuff-tuff tåg som fått ett litet avbrott i höstvilan för att få äran att tuffa fram en stund med vårt sällskap. En humoristisk ”lokförare” berättar glatt om stadens historia och vi njuter av de charmerande vyerna från de öppna tågvagnarna. Ortsbefolkningen och andra turister begapar oss då vi far förbi, ett helt tåg av, till mestadels, ystra damer i medelåldern, ingen dålig syn vill jag lova.

På toppen av ramunderberget!

Utsikt över Söderköping

Vi avslutar träffen på Bondens crepêrie där vi avnjuter en god och trevlig lunch och dessutom får veta lite mer om Heidi Lindgren som illustrerat många av Esters böcker. Sedan var det dags att säga farväl för denna gång, och i olika grupper troppade vi av för att fara hem, var och en till sitt. Lite bakluckeförsäljning och bytesmarknad av Esters böcker hann vi med innan vi på allvar sade, So long! Nästa år träffas vi i Blekinge, eller… då är det dags för Kaja jubileum. Jag längtar redan!