Sen i lördags...

I lördags började jag dagen med att simma medan Yrhätta var på simlekis. Det gick väldigt bra, simmade i full fart hela halvtimmen och var så nöjd med mig själv. Tyvärr visade det sig senare att jag fick en inflammation i höger axel så nu är även mitt enda "säkra" sportalternativ osäkert. Känns tråkigt att vara så begränsad i sitt rörelseschema, jag som verkligen behöver röra på mig, suck! Klart att jag kan fortsätta simma ändå men det känns inte som att det gör så stor nytta om jag bara ska såssimma. Jag vill ju ta i så jag blir trött!

På eftermiddagen kom släkten på besök och vi hade vår sista firning av Yrhättas födelsedag, en trevlig liten tillställning! Tack alla ni som kom och förgyllde vår dag! Gjorde dock så mycket lasagne att jag nu får äta det varje dag till lunch för frysen blev proppfull av lunchlådor. Sedan mumsade vi på denna rosa skapelse också...

Idag har jag haft 5 samtal, three to go... och imorgon har jag min sista gruppvägledningsträff. På fredag är det dags att försöka knyta ihop säcken och koppla all min nya lärdom till den litteratur vi har läst på kursen... Hur nu det ska gå till! Den kritik jag har fått hitintills har handlat mycket om att jag varit lite för snabb... och att jag inte vågat konfrontera tillräckligt mycket. Lite som vanligt alltså. Men det gick bättre på slutet som tur var.

Idag har jag även fått en ny bekantskap och jag hoppas att vi ska bli goda vänner och ses ofta i framtiden.

I morgon är det 1 december och dags att börja öppna alla luckor och paket i våra adventskalendrar, så spännande! Till och med jag har ju en egen paketkalender i år, tack vare julzwappen och min egen hemliga tomte. Nedan flickornas paketkalendrar.

Vägledning och förberedelser

I dag höll jag i min andra gruppvägledning på praktiken, och det gick lika bra som förra gången. Mycket positiva och trevliga ungdomar! Hoppas att jag lyckades med att vidga lite vyer också... Skrev också lite på handledaravtalet och fixade ihop uppgift 4. Börjar känna mig lite lugnare nu... 8 enskilda samtal kvar att göra och en gruppvägledning till. Sen är det uppgift 6 då, som kan bli lite klurig, men det ordnar väl sig... två veckor kvar innan kursen är slut.

Efter det har det varit fullt sjå med att handla, adventspynta, Sinterklaaspynta och förbereda mat och tårta till imorgon. Då sker sista firningen av Yrhättas födelsedag. Nu är nämligen både farmor och faster här på besök från Holland så då gäller det att passsa på. Mormor och mostrarna kommer också...

Sen är det inte många dagar kvar till S:t Nikolaus som kallas för Sint Nikolaas eller Sinterklaas i Holland. Vi firar det inte så mycket numera men lite pynt blir det som pojken snodde ihop som liten, och vi övar förstås på alla Sinterklaas sånger som vi ska sjunga när vi ställer fram skorna den 5 december. Om man sjunger fint och har varit snäll brukar Sinterklaas skicka någon av sina många Svarte Pettrar att lägga en liten present och lite pepparnötter i skon även till de små svenskholländska barnen, så det hoppas vi förstås på...

Min stora pojke när han var riktigt liten, tillsammans med en glad Piet som

kom hela vägen till Stockholm för att träffa lite svenskholländska barn.

Många år sedan nu...

Tomtegubbekalender

Tittade på gamla kort från tidigare adventstider och hittade en bild på denna fina jultomte adventskalender som jag målade till det dagis jag jobbade på då. Det slutade med att jag fick måla flera stycken tomtar till mina kollegor som köpte att ha hemma hos sig. Det var innan jag fick mina egna småflickor, så själv köpte jag ingen. Synd, för han är så mysig. Kommer inte ihåg var vi beställde tomtarna heller, kan det ha varit på Panduro tro, någon som vet?

På dagis fick barnen turas om att öppna en låda varje dag. I lådorna låg lappar som berättade om något barnet skulle få vara med om den dagen, som t.ex. att hjälpa personalen med att göra pepparkaksdegen eller få följa med till bokbussen. Eller också fanns där en ledtråd till var barnet kunde hitta ett paket som barnet fick öppna och som innehöll något till avdelningen, t.ex. nya pepparkaksformar, ett nytt pussel eller en ny leksak.
Några år fick föräldrarna komma på en pysseldag i november och göra en julklapp till sina egna barn som vi sen hängde upp i ett långt snöre i taket med namn och varsitt nummer på. Sen la vi nummerlappar i tomtens lådor och så fick det barnet vars nummer kom upp öppna sitt paket den dagen. Föräldrarna pysslade bland annat ihop t-shirts med roliga tryck, julstrumpor av filttyg och ristomtar. Så här i adventstider saknar jag verkligen alla mina goa, härliga dagisungar och allt roligt julpyssel på dagis. Men snart ska vi pyssla här hemma också... bara läsa klart kursen först.

Paketkalender

Nu har min kuliga adventskalender anlänt, läs mer under julzwappen!

Nu är det mycket...

Har varit i Stockholm under helgen, på en studerandekonferens med Lärarnas Riksförbund. Mycket intressant, lärorikt och förnöjsamt. Konferensen med Lärarförbundet i våras var också väldigt bra och trevlig så det blir svårt att bestämma sig för vilket förbund man ska välja i vår, är ju dubbelmedlem för tillfället. Löjligt att det ska finnas två olika lärarförbund, nog borde man väl kunna samsas i ett enda förbund. Ja, ja, jag behöver inte bestämma mig ännu.

Det var roligt att komma hem också för jag saknade förstås mina älsklingar när jag var borta. Flickorna hade varit på julpyssel med sin pappa och tillverkat diverse kufiska julskapelser... och sonen hade skött sitt ff ansvar med bravur, skönt!

Idag har jag hållit i den första gruppvägledningen (av 3) som jag har i uppgift att utföra under praktiken och det gick alldeles utmärkt. Eleverna var underbara och tidsschemat höll förvånansvärt bra, skönt det också! Har också fått en liten intervju med en av skolans specialpedagoger angående elever med särskilda behov så nu kan jag fullfölja de uppgifterna som handlade om det också.

Imorgon blir det full rulle på gymnasiemässan och sen gäller det att uppdatera sig på all infomation angående alla 29 skolor, det lär väl ta ett par dagar... ska även släpa dit sonen på eftemiddagen. Visserligen går han bara i åttonde klass ännu, men det kan vara bra att han får en liten uppfattning om skolorna och programmen redan nu. Och lite ökad motivering till skolgången är aldrig fel...

Det blir mycket jobb och plugg framöver, jag kör hårt ända in till sista dan av kursen. Julen får vänta till vecka 51 men DÅ ska det julas desto mer. I helgen blir det dock lite festligt då både mormor, farmor, faster och moster kommer på besök för att fira den lilla 5-åringen en sista gång.

Vinterbilder

Några bilder tagna av min fantastiskt duktiga syster.

Se mer av hennes bilder och konst här:

kitsune89.deviantart.com

Lite på sär just här

Tankar om diagnoser

Var på utbildningsdag hela dagen igår, mycket intressant och god trerätters blev vi bjudna på. Idag mer utbildning på eftermiddagen, men tack och lov en liten sovmorgon först.
Ska använda tiden till att försöka strukturera upp ett tänkbart vägledningssamtal, möjligen ska jag hålla i mitt första samtal idag, så då är det ju bra att veta var jag ska börja och vilka delar som bör ingå...

I den kurs vi läser för tillfället handlar det mycket om hur vi ska kunna anpassa vägledningsverksamhet till individer med speciella behov. Vi har läst om olika bokstavsdiagnoser, och nyttan eller onyttan med diagnoser överhuvudtaget. Lyssnade på en väldigt intressant föreläsning igår om Aspergers syndrome. Det visade sig att Aspergers är så mycket mer än de typiska Aspergers dragen som vi flesta känner till (att de är obekväma med att se folk i ögonen, ofta talar monotont, har ett litet stelt kroppsspråk, svårt att se saker ur olika perspektiv, specialintressen o.s.v.). Det finns de som inte alls har så stora svårigheter med just de här sakerna utan istället har påtagliga problem med arbetsminne, simultanförmåga och även sociala kontakter men på ett mer omärkbart sätt. Kanske en mer "kvinnlig" vinkel av syndromet.

Väldigt intressant är det med hur vi människor fungerar, reagerar och tänker tycker jag. För 100 år sen när vi alla var bönder eller torpare så var det inget problem med människors olika personligheter. Alla skötte sig själva, mer eller mindre, och man hade sin familj och släkt som slöt upp bakom en. Man blev inte intvingad i sociala gemenskaper, teamwork var liksom inte uppfunnet på det sätt som i dagens samhälle. Det fanns inga behov av att sätta etiketter på människors olika sätt att vara eftersom vi inte påverkade varandra på det sätt som vi gör idag, ute i arbetslivet och ofta på fritiden också. I den tid vi lever i nu finns det liksom bara plats för de som är "normala", de som passar in i det moderna samhället med alla de krav som finns där på social kompetens, stresstålighet och simultanförmåga. Därför har behovet av diagnoser uppstått och de som har dessa bokstavsdiagnoser har börjat synas på ett helt annat sätt. Och med alla de misslyckanden de nästan dagligen upplever i det sociala livet föds väldigt ofta en dålig självkänsla, ett utanförskap och som en föjld av det väldigt ofta även psykiska problem, och detta utöver de problem man redan har med sin funktionsnedsättning.

Det är lustigt att tänka på att det som förr inte var ett egentligt funktionshinder idag är ett stort funktionshinder för de enskilda individerna som har diagnosen, och för samhället som inte riktigt vet hur man ska hitta vägar för dessa individer att kunna arbeta och försörja sig själva med de svårigheter som uppstår i krocken mellan det moderna samhället och det här sättet att fungera.

Det ju så att vi alla har svårigheter med än det ena, än det andra, och att vi alla kan känna igen oss i delar av bokstavsdiagnoser och Aspergers. Det här handlar ju om personlighetsdrag, om olika sätt att fungera. Jag tycker att det är så synd att inte alla personligheter kan platsa in i det postmoderna samhället, att våra egna personligheter kan leda till funktionshinder bara pågrund av hur vi har ordnat det med vår tids försörjning.

Jag kan tänka mig att stenåldermänniskan med Aspergers syndrome eller ADHD var väldigt värdefull för den grupp människor den levde med. "Aspergarens" sinne för systematiskt tänkande, med sitt öga för detaljer och stora uthållighet med det som denna finner intressant o.s.v. kunde säkert vara en god hjälp i införskaffande av mat och i utvecklingen av samhället, likaså "ADHAren" med sin ofta kreativa förmåga och uppfinningsrikedom.

Personligheter har alltså olika funktioner i olika samhällen, tänker jag, och det är tråkigt att vi i detta samhälle är så bra på att utestänga de som inte passar in här.

Bilden är tagen av min syster som är en skicklig fotograf.

Se mer av hennes bilder här:

kitsune89.deviantart.com

Lite på sär just här