Jag brukade tjata mycket på sonen att inte svära så fasligt. Om han hört mig igår kväll skulle det nog ha varit han som hade sagt till mig att bättre välja mina ord.
Katten kom stolt och glad inrusande genom kattluckan med en fin liten fångst som han ville visa upp. Stackars kattkrake, han blev inte väl emottagen. En liten mus hade han fångat, och det vore väl ok om den varit död och om han hållt fast den i munnen. Men nu var det en högst levande liten tingest som katten släppte loss i vardagsrummet. Eftersom jag inte alls gillar tanken av att ha 12 möss krallande runt omkring i huset (det skulle ju kunna varit en dräktig hona) så reagerade jag en aning överilat.
Katten tycktes tro att vi börjat en rolig lek för han fångade strax in musen igen - endast för att genast släppa ner den igen. Detta upprepades flera gånger och jag blev bara mer och mer vild vid tanken på alla musungar som möjligen skulle kunna frodas i huset. Katten gillade inte min attityd och gav upp försöken att fånga musen och straffade mig genom att börja klösa på soffkanten.
Vi fick dra fram den ena möbeln efter den andra men lyckades så småningom att fånga in den skräckslagna lilla musen i ett glas och kunde därefter släppa ut den. Stackars lilla krake!
Äntligen har jag fått datumen för min Ester Ringnér-Lundgren-utställning på stadsbiblioteket. Nu gäller det att få ihop fakta och rekvisita så att det blir en fin utställning. Ännu fattas det 8 böcker innan boksamlingen är komplett, skulle ju vara roligt att finna de böckerna också, men det kanske jag aldrig lyckas med. Har i alla fall fått tag i en norsk eller dansk upplaga av en Lotta-bok. Kul att få med åtminstone en översatt bok på utställningen.
Nu dags för kvällsrutinen!
tisdag 27 september 2011
onsdag 14 september 2011
Senaste veckorna...
Det ska sjutton vara bloggare när man jobbar - och pendlar till ett heltidsjobb. Hur bär sig alla andra heltidsarbetande bloggarmammor åt egentligen? Klockan 5:30 är jag uppe om mornarna, klockan 6:45 lämnar vi huset. Hemma är jag inte förrän närmar 18 på kvällen och då är ju dagen nästan slut. Efter att kvällsmat, kvällslek och nattningen är avklarad finns inte mycket energi kvar. Skulle jag då sätta mig framför datorn är risken stor att jag fastnar, och efter att ha "strålats" av datorljus ett par timmar kan jag inte sova vilket gör nästa dag till ett litet helvete. Därför blir det bara en snabb titt i mejl-lådan och sedan tack och godnatt.
Så värst intressanta inlägg har man ju inte att skriva heller. Jobb, bilkörning, mat och nattning. Lite småprat om den bok jag för tillfället knappt läser på (eftersom jag somnar innan jag läst klart mer än 2 sidor) kan det kanske också bli. Helgerna fylls till mestadels av handling, städning och trädgårdsröj...
Fast mina senaste helger har förstås varit mer intressanta. Om sista helgen i augusti har jag skrivit en liten krönika som ni kan läsa i mitt föregående inlägg. Den senaste helgen tillbringade jag och flickorna hos kära mor precis över gränsen till Dalarna, i hennes mycket fina gamla hus och i hennes ljuvligt gammaldags trädgård full med äpplen och plommon. Lördagen bjöd på vackert väder och flickorna passade på att gunga en stund i trädgårdsgungan medan vi vuxna jobbade i trädgården. Söndagen var lite mer gråtmild men vi gick ändå till stadsparken en stund och lekte i klätterställningen där. Mormor bjöd på pannkakor till både kvällsmat och frukost (överblivna) vilket var mycket uppskattat, undrar just om det förväntas av mig att jag ska fixa det i fortsättningen nu..?
Bredvid mors vackra hus står ett annat vackert gammalt hus, ännu större och med underbara gammaldags kakelugnar i ett par av rummen. Huset är till salu, och ooh, vad gärna jag skulle vilja köpa det. Tänk så skoj att bo alldeles intill mamma och vilken glädje för barnen att kunna springa in till mormor när de vill. För att inte tala om vilket fantastiskt hus det är, även om utsidan behöver en rejäl uppryckning och värmekällan lär justeras för några hundratusen (!). Men då ska man ha jobb där förstås och det fixas ju inte i en handvändning. Men drömma kan man alltid och nog kommer jag hålla koll på jobbannonserna i den aktuella trakten... tack mamma för en fin helg!
Huset som jag vill köpa
En liten semestervecka har vi faktiskt hunnit med också. I slutet av augusti for vi till ett vattensjukt Danmark. Konstigt det där att de har så dåligt avloppssystem trots att landet ligger på nordliga breddgrader och med havet runt om. Det lär ju regna rätt mycket i trakten menar jag. Men dagarna bjöd i alla fall på rikligt med solsken även om det regnade på nätterna. Ganska praktiskt faktiskt, att det bara regnade på nätterna, även om det nu blev lite väl mycket regn för den danska markkapaciteten. Men förutom att vi fick hoppa mellan vattenpölar och fick en del tråkiga myggbett hade vi en riktigt fin semester. Barnen roade sig bland Lalandias alla attraktioner och jag njöt av solsken och ledighet, samt av att se barnen ha roligt. Vilsamt var det inte så värst förstås, med dagliga besök i vattenland och lekland, men desto roligare. Professorn och Yrhätta klättrade flinkt upp i toppen av klätterväggen, flera gånger, och provade även på skidsimulatorn. Den senare var en utmaning men nog såg det skojigt ut. Snufflan älskade barnens utomhuspool och badade där, timmar i sträck, fastän vattentemperaturen där var kallare än i inomhusbassängerna. Yrhätta gillade de varma bubbelbaden och professorn kastade sig ut för den skummande vattenforsen gång på gång. Även flickorna susade ner i vattenrutschbanorna som de kunde åka alldeles själva. På kvällarna var det uppträdande med Nils Plys och nog Är det roligt med danska stå-upp-komiker. Spelar egentligen ingen roll vad de säger för det är kul bara att höra dem prata :) Barnen gillade förstås Monky Tonky och Maja bättre, och Snufflan såg till att både presentera sin egen apkompis Olle samt att smyga till sig en och annan apkram. Det sämsta med semestern var att den inte var längre... även om det för mig blev en väldigt fin avslutning i Norrköping och Söderköping.
Flickorna äter glass på vår lilla stugaltan i Danmark
Dansk get!
Oiii!
Jag ska nå toppen, jag ska!
Kul!
Men nu är man alltså igång igen med jobbet, fast även där har jag en del trevligheter att se fram emot. Flera konferens- och kompetensdagar och andra små intressanta avbrott blandar sig under hösten med de dagliga rutinerna. Och redan imorgon ska vi kollegor ut på en liten middag på kvällen som nog kan bli väldigt trevlig.Och är det möjligen dags att anmäla sig till julswappen nu, det måste jag kolla upp... inte har jag börjat handla ännu som jag hade tänkt... men hoppas att jag hinner ändå. Än är det ju ett tag fram till advent. Och sen har jag utställningen av Esters litteratur att planera. Förmodligen blir den i oktober eller november på Västerås stadsbibliotek, välkommen att ta er en titt då!
Fotspårsvandring i Norrköping och Söderköping
I våras upptäckte jag till min stora glädje att det fanns fler Lotta entusiaster än jag! Inte så få heller för den delen. På nätet hittade jag, då jag nu äntligen efter några år av slumrande intresse tog mig för att leta, flera hemsidor och bloggar om Lotta och Esters övriga litteratur, och även det eminenta ”Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren”. Inte tog det många minuter innan jag blev medlem och här står jag nu i Norrköpings stationshus för att i två dagar delta i sällskapets årsmöte. Inte vilket årsmöte som helst naturligtvis, i detta sällskap tar vi, enligt Esters anda, tillfället i akt och gör detta, enligt föreningsstadgar erforderliga möte, till en av årets höjdpunkter och ser till att ha riktigt roligt på kuppen.
Med nyfikenhet bligar jag på de övriga medlemmar som slutit upp till årets möte, fler än någonsin förr genom sällskapets 6-åriga historia. Inom mig pirrar det till av förväntan. Under två dagar ska vi följa både Ester och flera av hennes bokkaraktärers fotspår, både i Norrköping och i den lilla gulliga grannstaden Söderköping, som bägge två flitigt figurerar i Esters böcker. För mig är det extra spännande, dels för att jag är ny medlem och dels för att jag aldrig tidigare varit i dessa städer, men även för att Norrköping också varit hemvist till min farmor under hennes barndomsår. I mina tankar snurrar historier både från henne och olika stycken ur Esters flickböcker. Tänk att jag aldrig varit här tidigare!
Gruppen samlas och jag känner mig trygg bland alla dessa glada människor. I Esters litteratur lyser författarinnan genom väldigt tydligt, hennes glädjeämnen, sorger, tankar och inte minst värderingar. Många av oss som står här nu har vuxit upp med Lotta och Giggi som goda ”vänner” genom barn och ungdomsår, alla har vi läst och kanske påverkats av Esters kloka och vänliga budskap om livets upp och nergångar. Jag känner mig viss om att dessa dagar kommer att bli både roliga, trevliga och gemytliga, något som med råge besannas.
Vi börjar vår vandring vid stationen, här som Lotta och också Ester själv, så många gånger har varit för att resa med tåget, eller vinka av - alternativt möta upp någon när och kär. Vi fortsätter vandringen en bit framåt till den skola där Ester spenderade många barn och ungdomsår. En pampig byggnad med tinnar och torn, tänk ändå vilka byggnader som gjordes förr. Norrköping är för övrigt full av dessa numera ålderstigna vackra, smått pampiga hus och jag blir genast förtjust i staden med strömmen som så vackert flyter genom centrum och bidrar till stadens gemytliga karaktär. Längs vår promenad finns flera ”landmärken” från Lotta-böckerna. Vi passerar bl.a. Norrköpings gamla stadshus som i boken ”Vilken vals, Lotta!” är platsen för en nyårsbal anordnad av Lotta och hennes klasskamrater. Här ställer vi upp oss för fotografering. En stund senare ser vi den stiliga stadsteatern skymta fram, även denna omskriven i Lotta-böckerna. Men här har också min farmor uppträtt som liten 9-åring. Hon fick överraskande hoppa in som stand in för en annan liten flicka som blivit sjuk, kläddes upp i krinolin, fick håret lagt i skruvlockar och fick under tre kvällar ta emot publikens applåder. En stund senare går vi förbi Norrköpings hörsal och mina tankar går till boken ”Hejda dig, Lotta!” där Lotta och Giggi ålade sig längs bänkraden för att försöka smita iväg från en tråkig konsert, kanske var det just i denna byggnad som detta ”utspelade” sig.
Så småningom når vi målet för promenaden, Norrköpings stadsbibliotek och det gamla biblioteket, den anrika Swartz villa, där vi ska spendera resten av lördagen. Här får vi först se Sällskapets utställning om Ester och hennes författarskap för att sedan få en liten rundtur i Swartz villa som flitigt figurerar i flera av Esters böcker. Tillsammans äter vi en god lunch innan det formella årsmötet tar sin början. Under eftermiddagens sena timmar har vi ett par timmar ledigt innan kvällens middag och några av oss passar på att söka upp den oas i strömmen som kanske inspirerat Ester till ”strömserveringen” som ofta förekommer i Lotta-böckerna. Kvällen avslutas med läcker middag och festlig stämning. I lottdragningarna blir några lyckliga vinnare ägare till svåråtkomlig Esterlitteratur och under kvällens allsång får vi lära oss flera melodier ur Lotta-böckerna. I denna ljumma sensommarkvällen vandrar jag nöjd tillbaka till stationen för övernattning medan jag ser fram emot ännu en dags äventyr med detta glada sällskap.
Morgonen efter vaknar jag till regnvåta gator och jag blir för en stund orolig hur det ska bli med dagen som mestadels ska tillbringas utomhus i den idylliska lilla staden Söderköping. Som tur är bryter solen fram ganska snart och då vi samlas vid ”brunnens” parkeringsplats lyser solen glatt, även om det blåser lite. Vi går en kort sväng genom staden för att sedan, med viss möda och en hel del pustanden, klättra upp på, och med beundran se den vidunderliga utsikten från Ramunderberget. I Lottas värld står staden modell för ”Gammaltuna” men förekommer också med sin egen identitet i en av böckerna. Vi får också ett par stycken upplästa ur en bok om de små trollen Kvirre och Hoppsan, när de besöker staden. Dessa böcker har jag ännu inte läst men har dem samlade där hemma för att snart börja läsa dem för mina döttrar, något jag ser mycket fram emot. Just nu läser vi böckerna om Trulsa och Pysseliten, och jag är glad åt att även döttrarna tycks uppskatta Esters litteratur. Det vill till, då jag för deras räkning samlat hela Esters bokskatt, så när som på några få böcker som jag hoppas få tag på så småningom.
Sedan vi försiktigt tagit oss ner för de regnvåta trätrapporna och åter kommit ner i den lilla gulliga staden passar vi på att pröva stadens berömda glass. Vi sitter vid en liten glasskiosk alldeles intill Göta kanal, solen lyser ännu behagfullt och det känns skönt att sitta ner en stund och låta glassen smaka. Snart väntar en guidad tur i det lilla söta tuff-tuff tåg som fått ett litet avbrott i höstvilan för att få äran att tuffa fram en stund med vårt sällskap. En humoristisk ”lokförare” berättar glatt om stadens historia och vi njuter av de charmerande vyerna från de öppna tågvagnarna. Ortsbefolkningen och andra turister begapar oss då vi far förbi, ett helt tåg av, till mestadels, ystra damer i medelåldern, ingen dålig syn vill jag lova.
Norrköpings stationshus
Gruppen samlas och jag känner mig trygg bland alla dessa glada människor. I Esters litteratur lyser författarinnan genom väldigt tydligt, hennes glädjeämnen, sorger, tankar och inte minst värderingar. Många av oss som står här nu har vuxit upp med Lotta och Giggi som goda ”vänner” genom barn och ungdomsår, alla har vi läst och kanske påverkats av Esters kloka och vänliga budskap om livets upp och nergångar. Jag känner mig viss om att dessa dagar kommer att bli både roliga, trevliga och gemytliga, något som med råge besannas.
Vi börjar vår vandring vid stationen, här som Lotta och också Ester själv, så många gånger har varit för att resa med tåget, eller vinka av - alternativt möta upp någon när och kär. Vi fortsätter vandringen en bit framåt till den skola där Ester spenderade många barn och ungdomsår. En pampig byggnad med tinnar och torn, tänk ändå vilka byggnader som gjordes förr. Norrköping är för övrigt full av dessa numera ålderstigna vackra, smått pampiga hus och jag blir genast förtjust i staden med strömmen som så vackert flyter genom centrum och bidrar till stadens gemytliga karaktär. Längs vår promenad finns flera ”landmärken” från Lotta-böckerna. Vi passerar bl.a. Norrköpings gamla stadshus som i boken ”Vilken vals, Lotta!” är platsen för en nyårsbal anordnad av Lotta och hennes klasskamrater. Här ställer vi upp oss för fotografering. En stund senare ser vi den stiliga stadsteatern skymta fram, även denna omskriven i Lotta-böckerna. Men här har också min farmor uppträtt som liten 9-åring. Hon fick överraskande hoppa in som stand in för en annan liten flicka som blivit sjuk, kläddes upp i krinolin, fick håret lagt i skruvlockar och fick under tre kvällar ta emot publikens applåder. En stund senare går vi förbi Norrköpings hörsal och mina tankar går till boken ”Hejda dig, Lotta!” där Lotta och Giggi ålade sig längs bänkraden för att försöka smita iväg från en tråkig konsert, kanske var det just i denna byggnad som detta ”utspelade” sig.
Norrköpings stadshus, vi skingrar oss efter gruppfotot.
Så småningom når vi målet för promenaden, Norrköpings stadsbibliotek och det gamla biblioteket, den anrika Swartz villa, där vi ska spendera resten av lördagen. Här får vi först se Sällskapets utställning om Ester och hennes författarskap för att sedan få en liten rundtur i Swartz villa som flitigt figurerar i flera av Esters böcker. Tillsammans äter vi en god lunch innan det formella årsmötet tar sin början. Under eftermiddagens sena timmar har vi ett par timmar ledigt innan kvällens middag och några av oss passar på att söka upp den oas i strömmen som kanske inspirerat Ester till ”strömserveringen” som ofta förekommer i Lotta-böckerna. Kvällen avslutas med läcker middag och festlig stämning. I lottdragningarna blir några lyckliga vinnare ägare till svåråtkomlig Esterlitteratur och under kvällens allsång får vi lära oss flera melodier ur Lotta-böckerna. I denna ljumma sensommarkvällen vandrar jag nöjd tillbaka till stationen för övernattning medan jag ser fram emot ännu en dags äventyr med detta glada sällskap.
Norrköpings gamla stadsbibliotek Villa Swatrtz.
En del av den fina utställningen om Ester och hennes litteratur.
Ester Ringnér-Lundgren
Alla Esters utgivna böcker
Sedan vi försiktigt tagit oss ner för de regnvåta trätrapporna och åter kommit ner i den lilla gulliga staden passar vi på att pröva stadens berömda glass. Vi sitter vid en liten glasskiosk alldeles intill Göta kanal, solen lyser ännu behagfullt och det känns skönt att sitta ner en stund och låta glassen smaka. Snart väntar en guidad tur i det lilla söta tuff-tuff tåg som fått ett litet avbrott i höstvilan för att få äran att tuffa fram en stund med vårt sällskap. En humoristisk ”lokförare” berättar glatt om stadens historia och vi njuter av de charmerande vyerna från de öppna tågvagnarna. Ortsbefolkningen och andra turister begapar oss då vi far förbi, ett helt tåg av, till mestadels, ystra damer i medelåldern, ingen dålig syn vill jag lova.
På toppen av ramunderberget!
Utsikt över Söderköping
Vi avslutar träffen på Bondens crepêrie där vi avnjuter en god och trevlig lunch och dessutom får veta lite mer om Heidi Lindgren som illustrerat många av Esters böcker. Sedan var det dags att säga farväl för denna gång, och i olika grupper troppade vi av för att fara hem, var och en till sitt. Lite bakluckeförsäljning och bytesmarknad av Esters böcker hann vi med innan vi på allvar sade, So long! Nästa år träffas vi i Blekinge, eller… då är det dags för Kaja jubileum. Jag längtar redan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)