Viljavetafrågetecken: juli 2011

Finner mig själv sittandes med en missbelåten rynka i pannan, en rynka som jag inte riktigt begriper mig på och av en anledning som inte borde bekomma mig nämnvärt.
Jag har alltid levt i en egen utopi om hur världen borde se ut och fungera. En vänlig värld där alla lever i gemenskap och med äkta respekt och välvilja för varandra. En utopi, som sagt, det har vi märkt tydligt nu de senaste dagarna efter de oerhört skakande som hände i Norge i fredags, men inte desto mindre viktig för mig. Hur man på olika sätt ska kunna nå fram till en bättre värld, där alla har det bra, vet jag lika lite som någon annan, men att det ska ske genom politisk välvilja och omtänksamhet tycks mig ändå vara en förutsättning. Vi måste alla bidra till ekonomiskt välstånd, men man får också förstå att det måste ske på olika sätt. Alla har vi inte samma förmågor och förutsättningar och därför anser jag att de som har bättre förutsättningar faktiskt måste dela med sig av kakan till de som inte klarar sig lika bra i livet. Inte förutsättningslöst, jag menar inte att vissa av lathet ska snylta på andra, men jag kan ändå se klart att människor har olika förutsättningar. Darwins lära om anpassningsbarhet stämmer förvisso, men i ett utvecklat samhälle kan vi använda vår intelligens för att sätta oss över de jordiska villkoren.

Varför dillar jag nu om detta, beror det på en viss norrmans odemokratiska handlingar? Nej, faktiskt inte, eller i alla fall inte främst. Istället har det att göra med mitt förflutna. Som ung trettonåring föll jag handlöst in i en stormande förälskelse, helt obesvarad och därför förtärande bitterljuv. Jag visste just ingenting om denne unge gentleman, visste bara att han fick mitt hjärta att ta små skutt då jag fick syn på honom. Mest förälskad var jag i hans röst, som trots målbrottsåldern klingade sammetslent och förtrollade mig bortom både vett och sans. Han tillhörde den del av folket med finsk påbrå som var frekvent i min hembygd. Märk väl att detta var före Mark Levengod fick gemene man att älska den finlandssvenska dialekten. Denne pojke pratade nu inte finlandssvenska, men det finska språket som annars inte klingar så ljuvt i mina öron lät i denne pojkes mun som det vackraste tungomål.
Han flyttade sedermera till annan ort, och jag såg honom aldrig mer. Ändå blev detta en efterhängsen historia som följde mig i många, många år. Inte så att jag satt och drömde om honom i parti och minut, men han satte på något sätt min standard vad gäller män, vilket medförde att det dröjde innan jag fick upp mina blå för någon annan. Men så en dag föll jag handlöst igen, lika oförberett och oundvikligt som första gången, och tyvärr, lika olyckligt (det är tydligen min melodi i livet, detta bitterljuva, men det är en annan historia).

Så föll denna min ungdoms stora kärlek i glömska, men trots detta fanns det ändå en viss nyfikenhet om vart denne pojke tagit vägen någonstans och hur det gick för honom i livet. När så tekniken hade avancerat in i "googleåldern" fick jag en dag för några år sedan för mig att jag skulle googla hans namn. Hittade faktiskt ett foto av honom där ute på nätet, och hans yrkestitel fanns där också. Det var ju lite kul även om jag inte tänkte så mycket mer på det sen. Men så i går natt drömde jag faktiskt om denne unge gentleman, fast i vuxen gestaltning. Eller rättare sagt, jag drömde väl om någon slags uppdiktad person, eftersom jag ju faktiskt aldrig varit närmare bekant med honom och inte sett honom sen jag var 15 år eller så. Jag kommer inte ihåg precis vad drömmen handlade om, bara att jag i drömmen blev förvånad över att se honom, detta "spöke" från en förgången tid. Men när jag sen satt på jobbet och hade tråkigt under en lugn stund så tänkte jag att jag skulle ta en titt på de där fotona igen och se om mitt drömspöke hade något gemensamt i utseendet med den verklige personen. Så återigen googlade jag hans namn, men träffar denna gång på en blogg som han har startat - en politisk blogg. Och det visar sig att denne min ungdoms förälskelse står i rakt motsatt riktning politiskt, mot vad jag gör, och det så övertygat att han till och med bloggar om det och arbetar med aktiv rekrytering. Paff, blev jag, och smått förtretad! Det var ju ändå han, visserligen helt ovetande, som satte min mall för det motsatta könet en gång för länge sedan. Därav min lilla rynka i pannan, som i och för sig har slätats ut nu, efter att jag skrivit av mig lite. För vad i hunnan har jag med hans åsikter att göra - mer än att jag förstås önskar att alla hade liknande politiska åsikter som jag själv, vara vem det vara månde, och hur outvecklade dessa mina åsikter nu än är. Men ja... lev väl min kära ungdomsförälskelse - även du tycks leva i en utopi, om än av annan art än min. Det gläder mig ändå att du först och främst är demokrat (för det skrev du att du var). Där delar vi åsikt, och förhoppningsvis kan alla vi demokrater stå enade mot sådana personer som han som i Norge ställt till med denna förskräckliga ödeläggelse, sorg och fruktan. Med eller utan rosmanifestation, låt oss tro på den goda framtiden.

...med undantag av det gränslöst fruktansvärda som hände i Oslo och på Utöya i fredags. Att något sådant hemskt kan hända , och så nära, är ofattbart. Visst händer likande fruktansvärda saker på många håll i världen, men det har man (jag) ändå distansierat sig från - på något sätt, ändå. När det nu händer så här, i det närmsta grannlandet, och med en nordisk gärningsman, sätts hela problematiken in i ens eget vardagsrum, i ens hjärta och i ens själ. Att det ska vara så svårt för oss människor att leva i fred och sämja med varandra?

Idag har det hållits en tyst minut för de drabbade i Norge, något som vi också gjorde på min arbetsplats, för att på så sätt visa våra sympatier med de anhöriga och med det norska folket. Det som har hänt kommer länge att finnas med i våra tankar - men ändå stämmer det som sas på radion i morse- om ett tag, när livet har gått vidare för allmänheten, blir de drabbades anhöriga väldigt ensamma med sin sorg och förtvivlan över det som hänt. Måtte bara detta bli en lärdom för oss alla, att låta demokrati och sämja få råda nu och för alltid - klyschigt, men inte desto mindre det allra viktigaste.

Men i mitt lilla liv, med undantag av ovanstående chock, sorg och rädsla för hur världen är beskaffad, rinner livet iväg i en stilla ström. Jag har anpassat mig något-så-när efter mitt nya liv med arbete mellan 8-17. Varför sjunger de "nine to five" i den där låten förresten, har de inte åtta timmars arbetsdag i Amerika?
Just nu under sommaren är det ganska lugnt på jobbet och jag har gott om tid att lära mig det som jag måste kunna. En lugn inskolning med andra ord!
Hitintills har det mesta gått bra, ett par små nybörjarfel har jag förstås åstadkommit, och så sent som idag satte jag upp en lapp med arga bokstäver för att uppmana mig själv om att + och - kan jag ju i alla fall, även om mina övriga mattekunskaper inte är så lysande. Detta efter att jag räknat fel på ett betyg som turligt nog räddades av min kloka och hjälpsamma kollega.

Eftersom jag återigen ingen sommarsemester har försöker jag att ta tillvara helgerna så gott jag kan. Vi har varit hos mamma i sommarstugan och myst och igår åkte jag och flickorna till Örebro för en härlig dag i underbara Örebro stadspark och Barnens Holme. Flickorna hade kul på lekplatserna och jag njöt av blomprakten och de små gulliga gränderna i Wadköping. Tittade in på antikvariatet där, men de hade tyvärr ingen endaste Esterbok. Tyvärr hann vi inte med någon guidning i slottet och ingen promenad längs Drottninggatan, så jag får en anledning att återkomma snart igen. I slutet av augusti bär det istället av till Norrköping och Söderköping för en helg, då jag ska delta i "Sällskpet för Ester Ringnér-Lundgrens" årsmöte. Något som jag ser mycket fram emot. Du som vill veta mer om Ester, Lotta-böckerna och hennes övriga författarskap kan titta in under "Esterfliken" här ovan där jag planerar att lägga in lite information om författarinnan och hennes underbara böcker, samt länkar till andra hemsidor som också skriver om henne.

Nedan några bilder från vår fina dag i Örebro.