Tidsbrist och överbelarmad hjärna

Ja, det blev inte många rader om det nya året. Nuvarande kursen är krävande och tar plats i både tid och hjärna. Har avslutat hemtentan idag och tar mig då äntligen tid att plita ner några rader igen. Än är det dock två uppgifter som ska lösas innan måndag, så ingen rast, ingen ro.

Nästa vecka blir det Stockholm igen, och efter det är det bara två Stockholmsveckor kvar, v.12 och v.22. Kursen vetenskaplig metod börjar i mitten av nästa vecka och efter den blir det så äntligen dags för mitt examensarbete och slutspurten mot den stora dagen då jag kan betitla mig Studie- och yrkesvägledare på riktigt. Synd att det ska ligga en hel C-uppsats mellan då och nu. Nog för att jag gillar att skriva, men inte riktigt på det akademiska sättet. Sen är det all research som ska göras, all litteratur som ska läsas. Gillar ju även att läsa men skulle, efter alla rapporter och teorier, uppskatta att få läsa en vanlig menlös roman som omväxling. Nåja, kanske till sommaren...

Jag har i alla fall ÄNTLIGEN kommit på vad jag ska skriva om på C-uppsatsen, det tog sitt lilla år av funderingar. Har ju hela tiden velat skriva om vägledning på schemat men då det är svårt att få tag på vägledare som arbetar på detta sätt gav jag upp ämnet då studiens syfte skulle vara att jämföra detta arbetssätt med vanlig, traditionell studievägledning.  Men nu har jag kommit på att jag kan ändra perspektivet till att studera hur elever, lärare och studie- och yrkesvägledare ser på schemalagd vägledning. Hoppas nu bara att temat blir godkänt för annars lär jag inte få min examen i år.

Dock har jag redan börjat fuska i branchen då jag numera arbetar som studie- och yrkesvägledare en dag i veckan, på en liten fristående gymnasieskola här i stan. Det är roligt och ger mig massor av praktisk erfarenhet vilket jag saknar i utbildningen. Anställningen är bara till i sommar, sen får vi se vad som händer.

För övrigt rullar livet på. Lillgosa har det lite kämpigt för tillfället då hon har kommit in i en fas av frigörelse. Igår när vi var i badhuset vägrade hon kliva i vattnet och slet av sig baddräkten ute i simhallen. Det blir bråk och gråt av det mesta. Hon vill bestämma själv och hon vill göra själv, för att i andra sekunden inte kunna något själv. Sömnen har också blivit lidande och nästan varje natt kommer hon stapplande och vill sova bredvid mig. Det börjar med andra ord bli dags att skriva om profilen en aning då hon just nu inte alls tar saker med ro. Istället har storasyster blivit gladare och mer positiv och även jämnare i humöret. Ja, ja det rör på sig , och det ska det väl göra. Skönt för barnen att alternera sina kriser i livet, så blir det inte alltför jobbigt för dem. Jag hoppas att jag är ett stöd för vår lilla Gosa i denna fas och att hon kommer ur den med en ökad trygghet och tillförsikt inför livet.

Nu ska jag återigen ge mig i kast med studierna där jag ska måla upp en fiktiv vägledningsverksamhet utifrån de karrirutvecklingsteorier vi just har läst.

Kraaaam!