Söndagsplugg..?

Vaknade till i morse av en tanke om något jag glömt. Efter en stunds grubblande kom jag på att jag glömt att lägga in ett seminariumbidrag på vår lärplattform, som skulle varit inlagd för en vecka sedan. Himla sorgligt om vi alla ska få ett sämre betyg pågrund av denna miss, allt var ju färdigskrivet redan den 18/2, hade bara glömt att ladda upp det.

Nåja, så går det när man tar på sig för mycket arbete, och alltid vill vara alla tillags. Kan inte bli annat än virrhjärna då, när man nu en gång är som man är. Jobbar 1 dag i veckan i en gymnsieskola men eftersom jag har så svårt att säga Nej och gärna vill vara hjälpsam blir det en hel del arbete hemma också. Nu har jag dessutom börjat jobba en dag till på en annan gymnasieskola och då MÅSTE jag lära mig att sätta gränser om jag dessutom ska klara av att skriva C-upppsats under våren.

Arbetar just nu med uppsatsplanen och försöker plugga in teorin... men det är så gräsligt tråkigt att läsa om metoder och vetenskapligt arbetssätt så jag somnar innan jag ens hinner öppna litteraturen. Har "google översätt" öppen för att kunna förstå den engelska texten och då blir det mycket mer lockande att surfa runt på internet och kolla mail och jobbmail. Det är roligare att hjälpa eleverna med deras frågor och funderingar än att plugga så det går riktigt dåligt... men ändå bra att jag gillar arbetet som SYV, det bådar ju gott inför framtiden :) Om jag bara lyckas fixa det där med examen då... är ju meningen att jag ska plugga just nu hmmff..!

Yrhätta mår fortfarande bra, är jämn i humöret och verkar trygg på dagis. Såå skönt! Jag blir amazed varje dag över hennes stora kreativitet, en riktig liten entreprenör är hon. Just nu är det mycket tecknande, hon ritar långa berättelser och böcker. Igår klädde hon ut alla sina smådockor och planerar att göra en teaterpjäs för oss idag. Hon klädde även ut sig själv, till mamma! Den första associationen gick då till det där som putar ut och hon fixade snabbt ett par stiliga bröst åt sig själv.

Lillgosa kämpar på med sin befrielseprocess, det går upp och det går ner. Försöker stötta med mycket kärlek och genom att ta hennes utbrott med ro. Men hon är en eftertänksam och smart liten tjej och hennes personlighet formas allt mer för varje dag som går. Snart har jag bara stora barn :( , men barn som jag är så oerhört stolt över och älskar mer än livet självt :) 

Men jag kommer att sakna småbarnsåren också, och önskar att förutsättningarna för mitt familjeliv hade tillåtit mig att få flera barn. Men nu är det som det är och jag inser ju också att det är det bästa för familjen. Så stressad och upptagen som jag alltid är vore det katastrof med ännu en liten. Och naturligtvis är det nu läge för mig att få ett riktigt jobb och satsa på den biten i några år framöver. Men ändå... jag tittar på "Familjen Annorlunda" och tänker att allra, allra helst skulle jag bara vilja vara hemmamamma, med massor av barn och bara behöva bry mig om just det, en önskan som jag hade redan som liten... har aldrig längtat efter att "bli" något, eller göra karriär.

Om några år hoppas jag ändå att jag har fått en bra tillsvidareanställning och efter att jag "jobbat in" mig lite och arbetet börjar rulla på enligt en bra struktur, så hoppas jag ändå på att kunna bli ett familjehem för någon liten en som har behov av att växa upp i en kärleksfull familj. För barn finns det alltid plats i mitt hjärta. 

Oj, jag glömmer ju nästan att berätta om sonens bragder. De har haft filmtema i skolan under en hel vecka och i grupper har de skrivit manus och filmat varsin film. Sonens grupp gjorde visst en skräckfilm och under "Oscarsutdelningen" var det denna film som kammade hem 3 av 5 möjliga priser. Sonen fick pris för "Bästa manliga biroll" och gruppen fick också pris för "Bästa filmen" och "Bästa kvinnliga huvudroll". Han kom nöjd hem med vunnen biobiljett och ett paket med 3 dubbeltwix! Sen bar det iväg på bio i fredagskväll där han såg Åsa-Nisse som han gillade skarpt eftersom han diggar det här med humor. Jag hoppas att jag kan få en kopia av gruppens skräckfilm nästa vecka så ska jag lägga ut den till beskådan.

Under tiden får ni hålla till godo med lite andra bra grejer! Har förmånen att vara släkt till släkten med dessa riktigt duktiga killar. Se filmer på:

http://www.youtube.com/user/JavlaTVchannel

Tidsbrist och överbelarmad hjärna

Ja, det blev inte många rader om det nya året. Nuvarande kursen är krävande och tar plats i både tid och hjärna. Har avslutat hemtentan idag och tar mig då äntligen tid att plita ner några rader igen. Än är det dock två uppgifter som ska lösas innan måndag, så ingen rast, ingen ro.

Nästa vecka blir det Stockholm igen, och efter det är det bara två Stockholmsveckor kvar, v.12 och v.22. Kursen vetenskaplig metod börjar i mitten av nästa vecka och efter den blir det så äntligen dags för mitt examensarbete och slutspurten mot den stora dagen då jag kan betitla mig Studie- och yrkesvägledare på riktigt. Synd att det ska ligga en hel C-uppsats mellan då och nu. Nog för att jag gillar att skriva, men inte riktigt på det akademiska sättet. Sen är det all research som ska göras, all litteratur som ska läsas. Gillar ju även att läsa men skulle, efter alla rapporter och teorier, uppskatta att få läsa en vanlig menlös roman som omväxling. Nåja, kanske till sommaren...

Jag har i alla fall ÄNTLIGEN kommit på vad jag ska skriva om på C-uppsatsen, det tog sitt lilla år av funderingar. Har ju hela tiden velat skriva om vägledning på schemat men då det är svårt att få tag på vägledare som arbetar på detta sätt gav jag upp ämnet då studiens syfte skulle vara att jämföra detta arbetssätt med vanlig, traditionell studievägledning.  Men nu har jag kommit på att jag kan ändra perspektivet till att studera hur elever, lärare och studie- och yrkesvägledare ser på schemalagd vägledning. Hoppas nu bara att temat blir godkänt för annars lär jag inte få min examen i år.

Dock har jag redan börjat fuska i branchen då jag numera arbetar som studie- och yrkesvägledare en dag i veckan, på en liten fristående gymnasieskola här i stan. Det är roligt och ger mig massor av praktisk erfarenhet vilket jag saknar i utbildningen. Anställningen är bara till i sommar, sen får vi se vad som händer.

För övrigt rullar livet på. Lillgosa har det lite kämpigt för tillfället då hon har kommit in i en fas av frigörelse. Igår när vi var i badhuset vägrade hon kliva i vattnet och slet av sig baddräkten ute i simhallen. Det blir bråk och gråt av det mesta. Hon vill bestämma själv och hon vill göra själv, för att i andra sekunden inte kunna något själv. Sömnen har också blivit lidande och nästan varje natt kommer hon stapplande och vill sova bredvid mig. Det börjar med andra ord bli dags att skriva om profilen en aning då hon just nu inte alls tar saker med ro. Istället har storasyster blivit gladare och mer positiv och även jämnare i humöret. Ja, ja det rör på sig , och det ska det väl göra. Skönt för barnen att alternera sina kriser i livet, så blir det inte alltför jobbigt för dem. Jag hoppas att jag är ett stöd för vår lilla Gosa i denna fas och att hon kommer ur den med en ökad trygghet och tillförsikt inför livet.

Nu ska jag återigen ge mig i kast med studierna där jag ska måla upp en fiktiv vägledningsverksamhet utifrån de karrirutvecklingsteorier vi just har läst.

Kraaaam!